Sol

Granntanten ger mig alltid så dåligt samvete. Varje år så fort termometern närmar sig 10 plusgrader ligger hon ute och solar, varje dag. Hon är alltid jättebrun. Hon är en kroppslig form av pressen att bli brun man känner varje vår. Varje dag när man kommer hem från skolan ligger hon där med sin gamla, smått pappersaktiga men ack så bruna hy blottad. Det går inte att vinna över henne.

För varje ord jag nyss skrivit har min stress och panik ökat lite mer, och nu har jag inget annat val än att kasta mig ut på balkongen med en bok och låta mina vita ben lysa ikapp med solen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0