Dramatiska bussresor

Det hände mig något mycket dramatiskt under min färd till skolan imorse. Jag befann mig på bussen och mitt i Värpinge, som egentligen kanske inte har någon mitt eftersom det är så litet, möttes vi av totalt kaos och förtvivlan. Säkert ett tiotal bussar stod huller om buller på vägen, vilket gjorde en fortsatt resa omöjlig för oss då de blockerade vår väg. Oräkneliga busschafförer (långt ifrån sina normala sinnestillstånd!) sprang runt och skrek på varandra, och små gubbar i gula västar smög omkring med tomma blickar som vittnade om de fasansfulla händelser som inträffat på platsen denna morgon.

Bussdörrar smällde, barn grät, panikslagna telefonsamtal hördes
och där stod vi stilla. Jag började nu befara en sen ankomst till skolan, och bestämde mig för att gripa in. Jag klättrade smidigt upp på ett av busstaken och höll ett mycket rörande för att inte säga inspirerande tal. Ni kan säkert föreställa er hur det gick sedan.
Jag kom i tid till skolan.

(Men kanske var det inte mer än fem bussar, och kanske var det ingen som grät, och kanske ingen med tom blick eller panik i rösten. Och kanske gjorde jag inget annat än att sitta tyst och stilla på min plats.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0