Nu trakasserar de mig i sömnen också

Under min vanligtvis trevliga snoozetid imorse vaknade jag av en hemsk dröm. Det var såklart ett ondskefullt barn det handlade om. Det var så hemskt att jag inte vågade somna om, utan gick upp en kvart tidigare än vanligt. I drömmen satt jag iallafall någonstans och hade det hyffsat lugnt. Det fanns folk jag kände en bit bort, och plötsligt kommer ett barn fram till mig.

Han är utav den ohjälpligt fula sorten med ett märkligt nästan vuxet ansikte som ger honom en ganska obehaglig uppsyn. Jag tror att han var i femårsåldern, och han säger att han är vilse och behöver hjälp hem. Jag tyckte redan från början att han var obehaglig, men känner mig ändå tvungen att erbjuda honom min hjälp. Han sätter sig i mitt knä och tyngden av hans barnkropp känns fruktansvärt obehaglig och det äcklar mig.

Plötsligt förvandlas han till något som vill mig ont, och jag sitter fast med hans onda ansikte alldeles för nära. Jag vill kasta barnet ifrån mig och ropa på hjälp men lyckas såklart inte få fram något ljud. Då vaknar jag, fortfarande med känslan av barnets tyngd i mitt knä. Äckligt.

Inte ens när man sover får man vara ifred. Lite lustigt att vi i skolan samma dag läser Ett anspråklöst förslag som handlar om att man bör äta småbarn för att undvika svält och överbefolkning. Det gav mig tröst.

(Nej, jag anser inte att man bör äta barn för att undvika svält och överbefolkning. Eller av någon annan anledning.)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0